estebananazen

Jag ville inte åka ifrån dig egentligen, men behövde göra detta med resan och så.

Men jag tänker på dig, och kommer göra det tills jag kommer hem.

Tills jag får hålla om dig, låta mig få värmas i din famn, känns underbart.

Jag har minnen av din röst, din famn, så varm den var när jag åkte ifrån dig.

Jag har minnen av den kyssen jag fick av dig, innan färden skulle börja.

Den har fastna på mina läppar och den kommer vara där tills jag åter möter dina läppar igen.

Allting känns tungt, nu iallafall. Åkte ifrån dig, jag saknar dig redan jättemycket.

Kan du inte bara komma hit och bädda ner mig som du alltid gjort, värmt mig.

Jag saknar din närhet så, önskar du var så nära så jag kunde hålla om dig igen.

Utan att tänka på internet, utan att tänka på att jag skall sova själv i min säng.

Jag kan inte föreställa mig tiden nu utan dig, det känns overkligt Hopplöst.

Men det blir nog bättre, jag lär mig leva med det. Saknaden av dig är stor.

När jag kommer hem igen, kommer du mötas av en kram du aldrig fått innan av mig.

Du kommer mötas av en kyss, värmen från mig, det är du värd.

Så som vi kommer få stå ut. Såra mig inte, gör mig inte illa under tiden jag är borta.

Jag vill kunna komma hem och veta att du väntar på mig.

Att det är du som öppnar min dörr hemma. Att du finns där.

Jag bara älskar dig Rasmus.