High Five!
Kategori: Allmänt
Smärta och närhet
Kategori: Allmänt
marry me.
Kategori: Allmänt
Tisdagen..
Kategori: Allmänt
Kom inte hem än..
Kategori: Allmänt
När allt blir sådär tyst..
Kategori: Allmänt
När allt börjar, är allting jättebra. Sedan kommer tystnaden och jag hör hur det låter mycket ute. Men inne i hjärtat är det tyst, stilla och ensamt.Jag funderar högt men kommer inte till någon lösning. Jag funderar tyst men inget hjälper. Jag funderar ibland och allting stannar upp, finns inget slut. Bara ny början.Allt är nytt för mig, allt känns stelt och slappna av finns inte att tänka på. Jag stod ut ett tag, sedan kom det tillbaka, mitt tänkande. Jag insåg nu att det är försent. Det finns ingen ork kvar, det har stannat mitt hjärta, det bultar inte längre. Slagen som var så hårda, de är tysta nu. Jag vet inte hur länge den lilla lågan är där och värmer mig, men jag börjar redan frysa, det börjar bli kallt. Känns som is träffar min hud ibland och drar sig mot huden en stund och sedan försvinner.Jag går en sväng, men inser att jag saknar vara hemma. Jag stannar hemma men inser att jag saknar sitta ute. Regnet faller på mig, men inser att jag inte blir blöt. Solen skiner på mig, men inser att jag inte värms av dess strålar. Jag arbetade ihjäl mig, men det kändes inte nog. Jag slet som ett djur, men orkar inte kämpa. Jag försökte, men det fanns inget tillräckligt i det. Jag hoppades, men det fanns inget kvar att vänta på. Jag vet vad jag måste göra och gör jag det inte snart så försvinner allt.Jag väntade ett år på att få lära känna dig, men det var inte nog. Jag väntade mindre än två år på att få hålla dig, men det räckte inte.Jag väntade på att du skulle förstå, men det var inte tillräckligt. Jag står fortfarande här och väntar, men vad väntar jag på? Jag kan inte tänka mig världen imorgon, om du går ifrån mig. Jag kan inte tänka mig att solennedgången är lika fin utan dig. Jag kan inte tänka mig att sängen är lika varm utan dig bredvid. Jag kan inte tänka mig att spegeln känns lika liten om du inte är här. Jag kan inte tänka mig att sitta med filt i soffan är likadant utan dig. Jag kan knte tänka mig att tvättkorgen blir lika full utan dig. Jag kan inte tänka mig att mobilen låter lika mycket utan dig. Jag kan inte tänka mig att två nycklar känns bra utan dig. Jag kan inte tänka mig att hemmet känns likadant utan dig. Jag kan inte tänka mig att komma hem känns likadant utan dig. Jag kan inte tänka mig att livet känns likadant utan dig. Jag förstår nu att jag behöver dig, mer än någonsin. Jag kan inte tänka mig ett liv utan dig, aldrig någonsin. Jag vill att det är mig du kommer hem till, ingen annan. Jag vill ha det som förut, men det gamla är glömt. Jag går för mig själv här nu och undrar hur allting kommer se ut längre fram, det får mig genast till att börja packa mina saker och kolla nytt boende. Jag finns här och väntar, men jag vet inte varför. Jag gråter, jag vet inte vad som händer, jag vet inte vart jag skall ta vägen. Jag känner smärtan från brösten och det svider mer när du inte är här med mig. Jag har börjat packa dina saker, men inser nu att det känns bättre när dom är här med mina. Jag försöker förstå vad du vill, men jag kommer inte fram till någonting. Jag står för allt jag gjort fel och jag vet vad jag gjort. Vet du själv vad du gjort?Jag stannar upp..Jag saknar när du höll om mig försiktigt den första tiden, som om jag skulle gå sönder. Jag saknar det busiga du alltid hade framför dig när du tänkte. Jag saknar tiden då vi sov på golvet hos Sebbe, då det genast blev spänt när man skulle hålla om varandra. Jag saknar Sommaren då vi tyckte om varandra fast innerst inne älskade varandra. Jag saknar stunder som när jag sov på din arm under sidenlakan. Jag saknar stunder son att ligga kvar i Axe-doft och se dig gå, sedan att du kommer och lägger dig igen. Jag saknar stunder som bara fanns där över sommaren som aldrig kommer tillbaka. Ingenting av det spännande som fanns i början, finns nu. Nu när jag går här och tänker och kollar på alla saker och möbler idag..Saknar jag brottningen med dig, låta dig vinna för att du blir så hårdhänt, fast jag vet att du kan förlora. Jag saknar stunder som att mysa med dig, känna att det är den här famnen jag kan krypa ner i om jag mår dåligt. Jag saknar att sakna dig. Jag saknar dig.Jag vill inte ha allt, jag vill ha hjälp när jag behöver det eller om du ser att det är mycket för mig.Jag behöver vila själv, men jag förstår dig med. Du säger att vi inte ses så mycket ändå, hur kommer det att bli senare?Jag stod ut ett bra tag tyckte jag, men alla når en gräns. Och min är här nu. Jag har gjort allt jag kunnat och orkat göra, men det är visst knt nog. Nu vet jag att det är här det kommer en ny början. Jag älskar dig och jag tänker inte släppa dig, jag har precis fått dig känns det som. Mina känslor är fortfarande här och växer. Jag är här nu och väntar på att få se dig igen, att du kommer hem. Att det blir bra igen. Inte som vanligt, utan bättre. Jag väntar här, både jag och ditt barn. För vi är en familj. Vi är det vi ville vara bara lite tidigare. Jag grät igår när ordet förlovning kom. Jag vill det så gärna med dig, och igår kändes det som att du ville det med fast inte på det sättet, utan av rädsla att förlora mig och ett hem att vända dig till.Jag vill veta vad jag är till dig, vad är jag värd, vad vill du ha mig?Det enda du säger är att du blir orolig när husnyckeln åker av din knippa, att du älskar mig, frågar mig vad det är du gjort, förlåt en gång, om jag vill ha förlovning, om vi kan åka hem, om du kan köra hem mig, att du kan sitta ute hela natten med mig, frågar om du får hålla om mig, vill att jag kommer till dig, att du vill leva med mig och barnet.. Jag förstår inte vad du vill ha sagt, gjort eller något. Det gjorde mig bara mer arg, det du sa igår.En förlovning skall inte komma med rädsla av att bli utkastad. Att säga jag älskar dig hundra gånger skall inte sägas när det är försent. Att säga att du vill leva med mig och barnet skall inte sägas när man sitter på en bänk utanför en lägenhet.Att fråga hur jag vill ha det går inte svara på.Det goda uppväger det onda. Det onda tar snart över. Och jag försöker fortfarande. Kämpar, sliter och försöker stå ut.Kom på något som gör det bättre, för jag kan inte. Jag orkar inte tänka mer idag, det är slut med det. Du får skynda dig att göra något, för snart är allt försent...Jag älskar dig.Det söög..
Kategori: Allmänt
