Alla bilder..
Alla glada miner..
Alla bortglömda stunder..

Jag känner mig hjälplös i detta. Det rinner tårar, jag vet att det är jag som orsakat detta.

Men jag såg det inte förän nu, är jätteledsen för detta, känns så hemskt. Jag har förstört dig.

Jag har aldrig tänkt på det så, jag ser dig hela tiden, skulle ha vetat redan tidigare när det var stopp.

Jag har inte blundat för det, jag har inte tänkt "jag borde tänkt mer". Nej jag ber om ursäkt nu och mår skitkasst för att jag inte kunde se det som hände.

Jag har alltid älskat dig för den du är, jag hoppades du förstod det.
Insåg detta, att utsidan bara är ett skal, inte själva människan, jag älskar insidan på dig.

Den kärleksfulla, varma, goa och härliga killen som jag ser och alltid gjort och kommer nog alltid göra.

Ditt mål, det är ditt. Mitt mål, det tar jag sen. Tänk mer på dig nu. Glöm bort mig för en stund, det skall handla om dig nu, var egoistisk, det får du vara. Bara du är dig själv sen så får du vara det.

Ge det tid också, allting kommer till dig, stå inte och vänta, börja nu.
Jag hjälper dig, jag stödjer dig men säg inte att du mår dåligt för då bryter jag ihop. Förlåt för allt.

Jag älskar dig mitt hjärta, ge det en ny chans, jag kan hjälpa dig med början men du får kämpa själv sen.