Jag hoppas allting blir bättre, små bråken skall sluta, allting skall bli bra. Jag intalar mig själv det varje dag, varje gång blir jag lessen och inser att jag är problemet. Man kanske behöver vara ifrån varandra för att det skall bli lite bättre, för att den andra skall må bra.Jag orkar inte vara den felande länken längre, mår jättedåligt av det. Jag orkar inte höra "en del är graviditetens fel". Nej, det är jag som är gravid, då är det också jag som är problemet. Inte du, du är långt ifrån den felande länken, du är perfekt, det är jag som går sönder. Det är jag som borde flytta, det är jag som borde ge mig av. Förgott. För att du skall må bra igen, för att du skall slippa se det negativa och bli nere. Förlåt för allting.Ingenting kommer bli bra känns det som men jag försöker intala mig själv det varje kväll som du ligger brevid mig på din kudde och sover sött, då kommer tårarna och allt det onda jag gjort dig. Jag erkänner, jag har gjort fel, jag har varit dum. Varit nära på att ge upp och du har alltid gett mig den värmande famnen och hjälpt mig. Men det får vara nog nu, jag kan inte ta emot mer hjälp från dig. Jag mår jättedåligt, jag tar avstånd just nu, förlåt. Jag lägger fram alla korten på bordet och säger det nu. Jag kollar lägenhet men inte för oss alla tre, visst vi får plats i en tvåa men jag vill inte att du skall må dåligt längre. Jag letar efter en lösning men det verkar inte som det funkar längre. Jag önskar det kunde finnas mycket mer att göra. Men jag vill inte göra dig mer illa. Jag älskar dig otroligt och det är därför jag mår så dåligt av att ge mig av från dig. Du är mitt allt och det skär sönder mitt bröst när jag ser dig för jag vet att det är dig jag vill leva mitt liv med. Jag älskar dig förevigt och det är dig jag vill vara med livet ut, jag vet bara inte hur jag skall klara av det när du ger och ger och jag inte kan ge tillbaka.. Jag önskar jag kunde ge dig hela världen, allting du pekade på, allting du önskade dig. Men jag kan inte, vilket gör mig riktigt riktigt sårad... Jag älskar dig. Jag blev den lyckliga när du frågade angående förlovningen, det fanns självklart bara ett svar, ja.För det är du mitt liv går ut på, det är dig mitt liv skall delas med. Men för att klara av det så måste vi vara ifrån varandra, det känns otroligt ont och smärtsamt. Allting gör ont, allting svider, allting känns hopplöst. Allting känns kallt. Min Rasmus, du är mitt allt, du är allt jag drömmer om och drömt om, jag älskar dig från botten av mitt hjärta och jag önskar du kunde känna det onda i mig, det som får mig att förstå hur mycket ont jag gjort dig. Jag är så ledsen för allt. Förlåt mkn prins för allt jag någonsin gjort dig.
Torsdagen, den 12/9 - 13.Denna dagen var det tänkt att jag skulle få åka hem men det fick jag inte, utan dropp i två dagar. Ingen symtom på feber, ingenting illa med bebisen. Började gå på vanliga tabletter för urinvägsinfektion, funkat bra.Lilla syster kom på besök och underhöll mig en timme, lite mer :) riktigt trevligt. Sista natten iallafall. Det finns väl inte mycket mer att tillägga. Så det var väl Torsdagen.
Onsdagen, den 11/9 - 13.Denna dagen, fick jag ta ut mitt dropp, inget illamående, ingen feber, ingenting dåligt förutom ont bak på ryggen efter ingreppet annars ingenting, sömnen är bättre. Sedan vid elva fick jag besök av min mamma, min lilla syster och extra syster Madde. Vi hade jätteskoj, det behövdes verkligen, min mamma!Så vi pysslade till den lille i magen, målade på en fotboll och skrev i böcker. Ett gott sällskap.Sedan kom Christina, Rasmus mamma på besök och höll mig sällskap, alltid lika trevligt med sällskap, speciellt i dessa lägen, det kan aldrig bli förmycket. :) Det var nog allt för Onsdagen :)
Glömde ju av!Denna dagen fick jag även göra ett ingrepp med lokalbedövning, det värsta som går att göra, aldrig mer. Trillar den ur, då bebisen komma ut också. Nu tror jag inte att det är något mer. :)
Tisdagen, den 10 / 9 -13.Fortfarande sömnbrist, illamående, feber, lite sammandragningar, inte öppen, ingen huvudvärk, inget yrsel.Denna dagen tog det stick i vänster arm, både i armväck och mitt på handen.Sedan fick jag antibiotika och saltlösning.Lämnade blodprover.Det var nog det som hände under Tisdagen.
Hejsan! Uppdatering från veckan som varit.Så som sagt i måndags, den 9, körde sambon in mig i och med att det kändes som knivhugg i höger sida precis under revbenen, jag behandlade det som kraftig urinvägsinfektion på hemma plan. Men det blev inte bättre iallafall. Hade ingenting i magen, feber, ont som satan, yr, huvudvärk och mycket sömnbrist. Som sagt jag åkte in till förlossningen i Borås efter att ha pratat med dom, när vi kommer in får jag göra CTG-undersökning, det visar sig att jag var 2 cm öppen och hade sammandragningar, det kunde jag inte känna pga den starka smärtan i sidan. Men iallafall stick i armen och in med nål. Sedan in på ett rum på förlossningen, på med dropp, vågar fortfarande inte äta, utan det är bara en massa vätska.Det var måndagen :)
Det är nu man kommer på hur mycket man verkligen saknar sin gamla lägenhet :/Jag längtar tillbaka efter den.. Men vi kan inte ha den, i och med att den lille snart kommer ^^Länggtaaar efter dig lillen!!
Jag hoppas allting blir bättre, små bråken skall sluta, allting skall bli bra. Jag intalar mig själv det varje dag, varje gång blir jag lessen och inser att jag är problemet. Man kanske behöver vara ifrån varandra för att det skall bli lite bättre, för att den andra skall må bra.Jag orkar inte vara den felande länken längre, mår jättedåligt av det. Jag orkar inte höra "en del är graviditetens fel". Nej, det är jag som är gravid, då är det också jag som är problemet. Inte du, du är långt ifrån den felande länken, du är perfekt, det är jag som går sönder. Det är jag som borde flytta, det är jag som borde ge mig av. Förgott. För att du skall må bra igen, för att du skall slippa se det negativa och bli nere. Förlåt för allting.Ingenting kommer bli bra känns det som men jag försöker intala mig själv det varje kväll som du ligger brevid mig på din kudde och sover sött, då kommer tårarna och allt det onda jag gjort dig. Jag erkänner, jag har gjort fel, jag har varit dum. Varit nära på att ge upp och du har alltid gett mig den värmande famnen och hjälpt mig. Men det får vara nog nu, jag kan inte ta emot mer hjälp från dig. Jag mår jättedåligt, jag tar avstånd just nu, förlåt. Jag lägger fram alla korten på bordet och säger det nu. Jag kollar lägenhet men inte för oss alla tre, visst vi får plats i en tvåa men jag vill inte att du skall må dåligt längre. Jag letar efter en lösning men det verkar inte som det funkar längre. Jag önskar det kunde finnas mycket mer att göra. Men jag vill inte göra dig mer illa. Jag älskar dig otroligt och det är därför jag mår så dåligt av att ge mig av från dig. Du är mitt allt och det skär sönder mitt bröst när jag ser dig för jag vet att det är dig jag vill leva mitt liv med. Jag älskar dig förevigt och det är dig jag vill vara med livet ut, jag vet bara inte hur jag skall klara av det när du ger och ger och jag inte kan ge tillbaka.. Jag önskar jag kunde ge dig hela världen, allting du pekade på, allting du önskade dig. Men jag kan inte, vilket gör mig riktigt riktigt sårad... Jag älskar dig. Jag blev den lyckliga när du frågade angående förlovningen, det fanns självklart bara ett svar, ja.För det är du mitt liv går ut på, det är dig mitt liv skall delas med. Men för att klara av det så måste vi vara ifrån varandra, det känns otroligt ont och smärtsamt. Allting gör ont, allting svider, allting känns hopplöst. Allting känns kallt. Min Rasmus, du är mitt allt, du är allt jag drömmer om och drömt om, jag älskar dig från botten av mitt hjärta och jag önskar du kunde känna det onda i mig, det som får mig att förstå hur mycket ont jag gjort dig. Jag är så ledsen för allt. Förlåt mkn prins för allt jag någonsin gjort dig. 