Jag hoppas allting blir bättre, små bråken skall sluta, allting skall bli bra. Jag intalar mig själv det varje dag, varje gång blir jag lessen och inser att jag är problemet. Man kanske behöver vara ifrån varandra för att det skall bli lite bättre, för att den andra skall må bra.Jag orkar inte vara den felande länken längre, mår jättedåligt av det.
Jag orkar inte höra "en del är graviditetens fel". Nej, det är jag som är gravid, då är det också jag som är problemet. Inte du, du är långt ifrån den felande länken, du är perfekt, det är jag som går sönder. Det är jag som borde flytta, det är jag som borde ge mig av. Förgott. För att du skall må bra igen, för att du skall slippa se det negativa och bli nere. Förlåt för allting.
Ingenting kommer bli bra känns det som men jag försöker intala mig själv det varje kväll som du ligger brevid mig på din kudde och sover sött, då kommer tårarna och allt det onda jag gjort dig.
Jag erkänner, jag har gjort fel, jag har varit dum. Varit nära på att ge upp och du har alltid gett mig den värmande famnen och hjälpt mig. Men det får vara nog nu, jag kan inte ta emot mer hjälp från dig. Jag mår jättedåligt, jag tar avstånd just nu, förlåt.
Jag lägger fram alla korten på bordet och säger det nu.
Jag kollar lägenhet men inte för oss alla tre, visst vi får plats i en tvåa men jag vill inte att du skall må dåligt längre. Jag letar efter en lösning men det verkar inte som det funkar längre. Jag önskar det kunde finnas mycket mer att göra. Men jag vill inte göra dig mer illa.
Jag älskar dig otroligt och det är därför jag mår så dåligt av att ge mig av från dig. Du är mitt allt och det skär sönder mitt bröst när jag ser dig för jag vet att det är dig jag vill leva mitt liv med.
Jag älskar dig förevigt och det är dig jag vill vara med livet ut, jag vet bara inte hur jag skall klara av det när du ger och ger och jag inte kan ge tillbaka..
Jag önskar jag kunde ge dig hela världen, allting du pekade på, allting du önskade dig. Men jag kan inte, vilket gör mig riktigt riktigt sårad...

Jag älskar dig. Jag blev den lyckliga när du frågade angående förlovningen, det fanns självklart bara ett svar, ja.
För det är du mitt liv går ut på, det är dig mitt liv skall delas med. Men för att klara av det så måste vi vara ifrån varandra, det känns otroligt ont och smärtsamt. Allting gör ont, allting svider, allting känns hopplöst. Allting känns kallt.

Min Rasmus, du är mitt allt, du är allt jag drömmer om och drömt om, jag älskar dig från botten av mitt hjärta och jag önskar du kunde känna det onda i mig, det som får mig att förstå hur mycket ont jag gjort dig. Jag är så ledsen för allt.
Förlåt mkn prins för allt jag någonsin gjort dig.